I stugan fanns också en liten parvel (så klart redan större än Astrid) som heter VIktor. Varken Svante eller Astrid var dock särskilt intresserade av att leka med honom.
När man är uppe i fjällen måste även små barn vara ute i varje fall några minuter varje dag och är man bara rejält påbylsad kan det till och med vara lite roligt att se hur det där vita funkar på lite närmare håll.
Alla försök att gå omkring var förstås dödsdömda, alldeles för jobbigt att lyfta fötterna flera decimeter. Däremot var det ganska roligt att bli dragen i pulka. Olles nyutbyggda hus i bakgrunden.
Pappa tyckte förstås att det var roligast i nedförbacke, gärna inklusive tuffa James Bond svängar. Den leken tog först slut när Astrid lyckades göra både en vertikal och horisontell 180 gradare…
Efter ett tag hittade Astrid och Svante tillbaka till varandra och den gemensamma bokläsningen varade återigen en väldigt kort stund (innan någon av dem stack iväg med boken…)
Som alltid var fönstren det roligaste stället i världen.
Både Astrid och Svante tyckte det var roligt att leka i sängarna, speciellt när de var lite trötta och kunde passa på att lägga sig och ”vila” några sekunder.
