Månad: februari 2013

Joel är frisk!

Vi åkte till Ortopeden på Astrid LIndgrens sjukhus och gjorde ultraljud för att kontrollera hur Joels höfter har utvecklat sig efter 10 veckor med von Rosenskena. Joel var fulltankad och nysövd och visade sjuksköterskorna sitt alla bästa humör och flirtade vilt och brett med alla.

Eftersom skelettet inte är moget, gör tar man inga röntgenbilder utan man gör ultraljud och mäter vinklar på höften.

Vår stränga läkare som för 10 veckor sedan gav oss en hård dom att båda höfterna var luxerade kom nu tillbaka med ett leende på läpparna och berättade att Joels höfter har mognat och att hon inte kan se några tendenser på luxation. Skenan har således gjort sitt och den kunde tas av. Ibland får man en frejkabyxa som man ska ha utanpå sina vanliga kläder som ska hålla höfterna stilla efter skenan, men det var i detta fall inte nödvändigt eftersom allt såg så bra ut.

Joel är således friskförklarad och han har numer fullt friska höfter. Höften var omogen vid födseln, men nu är den mogen och Joel ska vara återställd och ha höfter precis som vilket annat barn som helst.

Trots att skenan är borta, har benen en tendes att ramla utåt. De kommer de att göra nu i början innan han vänjer sig att ha benen ihop.

Lättad över att ha fått tillbaka en mjuk liten Joel som inte har någon som helst styrsel i kroppen. Han är så härlig att man inte kan sluta mysa med honom.

 

Joel byter skena

Joel växer hela tiden och ibland måste vi åka till sjukhuset för att byta till en större skena. Vi passar då på att bada honom vilket är mysigt. Astrid och Nils ville gärna följa med och se på. Astrid hjälpte till att fylla på vatten i badkaret medan Joel tittade på de spelande barbapapporna.

Joel blir alldeles tyst när vi sänker ner honom i badvattnet, det verkar vara väldigt skönt.

Efter badet sätter syster på en ny skena. Joel är inte besvärad av det eftersom han är så van.

 

Nils på 4-årskontroll

När man blivit 4 år ska det kontrolleras att allt står rätt till. BVC-sköterskan bad Nils att rita en teckning på en ’gubbe’. När Nils hade ritat en stund såg det lite konstigt ut och vi frågade vad han ritade och det var visst en lekplats. Vi bad honom då rita en gubbe men det ville han inte eftersom han inte kunde rita cirklar. Han fick lite hjälp att göra en stor cirkel som han sedan jobbade vidare på. Det blev dock inte en gubbe utan ett enarmat monster (eftersom det inte fick plats med två armar).

Förmåga att hoppa på ett ben, hörseln och synen kontrollerades också. Allt gick galant sånär som på hörseln där det var en avvikelse. Vi ska därför göra återbesök om några veckor.

 

Spårvägsmuseet

Språvägsmuseet är en annan av Nils favoriter, så när Astrid var hos en kompis och lekte passade Nils, Joel och mamma på att göra en utflykt till Söder. Som vanligt inleds besöket med en tur i minitunnelbanan.

Som vanligt spenderar vi en halvtimme med att titta på tåget som åker runt, runt.

Nytt denna gång var att man kunde sitta framför en skärm så att det kändes som om man var tunnelbaneförare. Här spenderade vi också en halvtimme.

Nytt var även att man kunde gå in till leksaksmuseet där det fanns massa modelljärnvägar som man kunde titta på. De kördes runt, runt av män med vitt hår. Här orkade v spendera hela en och en halv timme.

En toppen-eftermiddag med andra ord!