Efter ett närmast oändligt antal timmar av baseball framför skärmar av olika storlek tyckte mamma och pappa att Nils och farfar skulle få se match på riktigt. Astrid följde med som tolk och pappa kom med för att kunna köpa Twizzlers till mamma.
Efter en lång flygresa fylld med film och spel (och Gorgonzola”doftande” smörgåsar från farfar) anlände hela gänget till Chicago. Det naturliga första stoppet var givetvis en lokal pizzeria. En medium slank ner utan större problem, trots att ingen var hungrig…
Flygresa till trots vaknade alla (utom farfar) tidigt morgonen efter och vi gav oss ut på upptäcktsfärd för att hitta någonstans att äta frukost. Dock är det svårt att motstå chansen att prova lite nya amerikanska lekplatsutmaningar.
När man bara är i USA under en långhelg måste man ju ta alla chanser man får att smaka på landets delikatesser, frukost är inget undantag. Dock kan man konstatera att svenska magar inte är anpassade till amerikanska portioner…
Pappa höll sig något mer måttfull…
Pappa hade fixat en Airbnb-lägenhet och alla tre delade på en säng – men det gick bra det också.
Syftet med resan var ju dock baseball – och Wrigley field stod på tapeten två gånger.
Det krävdes djup koncentration för att hänga med i alla svängar nere på plan.
Men i varje fall första dagen slutade i dur – vinst och firande av gårdagens divisionsseger!
Kittad inför match 2.
Utöver själva matcherna hann Astrid och Nils med att se lite av Chicago.
Vi gjorde också ett besök på Willis tower – resans vertikala höjdpunkt.
Pappa vågade sig givetvis inte över kanten.
Och så mer mat…
Även om portionerna var helt galna hittade vi till slut bästa frukoststället
Även om Astrid tyckte bäst om yoghurt och musli hemma.
Troligen godaste middagen tyckte pappa var när det var tacokväll – både Astrid och Nils hade nog föredragit hemlagat.
En annan höjdpunkt var besöket till lake Michigan – som fortfarande var badbar i september.
I slutändan var det trots allt nöjda men ganska trötta amerikaresenärer som tog flyget hem
