Månad: november 2008

För att ta vara på den kortvariga vinterkänslan åkte Astrid ut till förorten för att hälsa på Svante. Det är svårslaget med snö och sol i förorten, dock blev det inte mycket av oulkaåkandet eftersom en större pojke hade en snowracer som plötsligt gjorde den egna pulkan helt ointresant som fortskaffningsmedel ned för backen. Istället utforskade Astrid och Svante skogarna kring huset.

Och pulkan fick i varje fall följa med.

Olle är ju en rackare på att filma med sin telefon och Astrid är en rackare att kolla på hans verk.

Till skillnad från stan finns det ju knappt några bilar ute i förorten, eller så är det bara så att folket har så fullt upp hemma med timell-projekt att de inte visar sig ute under helgerna. Astrid och Svante passade därför på att springa benen av sig mitt ute på vägen!

Så har även Svante lyckats med bedriften att fylla 2 år. Han slog så klart på stort och bjöd på brunch, annat gör väl inte folk i förorten… Trots att det var Svantes dag fick Astrid en något försenad födelsedagspresent för att utöka sin redan ganska imponerande instrumentsamling. Ganska snabbt gjorde dock Astrid och Svante ett temporärt byte, Astrid fick leka med verktygslådan och Svante spelade en närmast felfri Köp varm korv!

Det var inte bara Astrid som var bjuden denna förmiddag, utan även Ellen var välkommen att smaska i sig diverse sockerkoma inducerande godsaker.

Efter en obligatoriska femte och sjätte gången alla sjöng ja må han leva var det dags att blåsa ut ljusen och skära upp tårtan. Svante var en hejare på att blåsa och Astrid bistod gärna med lite lungkapacitet. Nu hade även Victor vågat sig fram för att försöka norpa åt sig en bit grädde – hade det varit mitt i naturen hade liknelsen till lejonen kring en fälld antilop inte varit långt borta.

Inget kalas är så klart komplett utan fiskdamm och spänningen var stor. Skulle någon få upp storgäddan eller var det bara småfisk som väntade.

Fisket i all ära, men roligast var så klart att få vara bakom skynket…

Förmiddagarna på dagis spenderas alltid ute. Vanligtvis i Sveavägsparken eller på Vanadistoppen där det finns små bergknallar som man kan klättra på. Om bara Tyra går först, följer Astrid med vart som helst.

Ibland åker gruppen iväg till Wenner-Gren där det finns stora ytor att springa omkring och leka på. Har man tur, hittar men en stor lerpöl som man kan slänga sig i (Astrid är den på bilden som böjer sig ner för att hämta upp lite lera…)

Det har visat sig att det inte bara är Astrid som fyller år, utan även andra blir äldre titt som tätt. Den här gången var det morbror Christers tur och Astrid tyckte det var lämpligt med middag på La Famiglia för att fira.

Astrid hade så klart med present i form av fasligt snygg teckning, men hjälpte också mormor att bära hennes present till Christer.

När man bär på så värdefulla saker gäller det att hålla tungan rätt i mun…

Astrid hade hört att farmor var mer eller mindre översvämmad av löv hemma i Stocksund. Astrid ryckte självklart ut med räfsan i högsta hugg. Att det dessutom var en fantastisk (och eventuellt den sista) höstdag gjorde ju inte saken sämre.

Ganska snart återupptäckte dock Astrid lekstugan och dess innehåll. Med telefon i högsta hugg och dockvagnen mödosamt släpandes efter sig…

tog sig Astrid bort till tornets studsmatta.

Och efter hon kom upp lockade väl kanske inte löven så mycket längre.

Eftersom ADG och Stefan valde att inte dyka upp på Davids disputation hade det sedan länge utlovats en kompensationsmiddag ute i Solna. Astrid hade ju redan grattat David men passade på att ta med lite böcker till Nora som ju flott nog även bjudit oss trots att det är David som firas.

Hur flott än middagen var tyckte nog Astrid att snacksen före var kvällens begivenhet.

David tyckte att Noras leksaker var lika roliga som Astrid tyckte.

Anna hade dessutom bakat kanske världens finaste tårta till Davids ära, då hade dock Astrid tröttnat och knoppat in på Anna och Stefans säng…

Det är inte lätt att komma ihåg alla högtider som infaller och riktigt vad man ska göra vid varje högtid. Någon dag för sent insåg Astrid att hon inte besökt någon grav under alla helgons dag, så vi gick ner till Maria i blomsterbutiken och köpte en krans och ett ljus till Astrids morfar. Graven finns låångt borta i Nynäshamn så vi åkte till mormors kulle i Haninge istället och hittade en fin plats där vi kunde lägga kransen, tända ett ljus och sända morfar uppe i himlen en tanke och en hälsning.

När det är kväll och pyjamasen har åkt på, slänger sig Astrid gärna i soffan och hoppas på att något kul dyker upp i rutan. Hur ska hennes föräldrar kunna säga nej när de ser dottern i denna lätt dekadenta pose med en innebandyklubba i handen och lite lagom vädjande säger "Pesson"…?