Astrid och Svante fortsatte med sina utforskningar, oftast med hjälp av de ovärderliga krocketklubborna. De hjälpte exempelvis till att hitta fåren, ett ständigt undanflyende ljud.
Astrid lyckades aldrig locka i Svante ner i vattnet, så småningom vågade han sig i varje fall fram till kanten för att kunna vattna. Han lyckades också låna ett hårspänne.
Astrid å sin sida började visa ytterligare fisktendenser (kanske naturligt efter 22 timmar i vattnet varje dag) och plaskade glatt med fötterna.
Mellan lekpassen lyckades Tina peta in lite mat både i och kring munnen.
Olle tog en liten tur med moppen och Svante blev ruskigt sugen på att följa med.
Astrid blev så klart avundsjuk och ville prova själv.
Till slut bestämde hon sig för att det nog ändå var bäst att pappa körde.
Bara en liten stund senare var det som en liten julafton för både små och stora barn. Farfar kom tillbaka från Småland med bakluckan full av Tonkabilar och pappa blev så glad över att återse sina gamla kompisar att ögonen tårades. Astrid och Svante var med fokuserade på att se om de fortfarande rullade.
