Astrid prövade fiskelyckan, men var till slut tvungen att åka hem för att få i sig lite fisk. Det kan förstås vara kopplat till att spöet varken hade snöre eller krok.
Besöket började påklätt, men ganska snabbt börje plagg efter plagg åka av eftersom de antingen blev blöta eller för att Astrid klagade på att det var för varmt.
Astrid vågade sig längre och längre ut i vattnet medan Nils höll ett respektfullt avstånd till det både blöta och ganska kalla vattnet.
Till slut var nästan hela kroppen i.
Efter en stund i sanden hittade Nils gungan och han visade verkligen att han har samma gener som sin syster – han stannade i gungan i stort sett resten av tiden.
För hur kan man hitta större glädje än svingandes fram och tillbaka flera timmar i sträck!