Eftersom Nils är en sådan liten spinkis, har vi börjat ge honom riktig mat. Det går väl sådär om vi ska vara helt ärliga.
Så som det är med alla barn så hamnar det mesta i ansiktet och på pappa.
Vilken tur att man denna gång vet att det kommer att bli bättre. Här har vi två 2-åringar som åtminstone i teorin vet hur man äter själva. Fast de behöver fortfarande en hel del assistans.