Småposten

Mycket händer, men inte många bilder kommer upp här… Till exempel har Nils fyllt ett år! Vi hade bara ett litet kalas med familjen och Gud.

Men det var flott eftersom det fanns hela två sorters tårtor och gästerna var glada och nöjda.

De stora barnen fick sitta vid eget bord och äta tårta och dricka saft. Fast inget barn drack upp sin saft utan Astrid kom springande och ville ha vatten. Hur länge håller sånt i sig?

Nils som var huvudperson gjorde inte så mycket väsen av sig men var nöjd eftersom han fick leka med sugrör.

Astrid hittade en liten solstol för barn som var kul att leka med. Det fanns ett snöre som hon inte riktigt visste vad hon skulle göra av och rätt var det var så satt hon fast.

Hennes elaka föräldrar tyckte att hon såg så rolig ut att de inte hjälpte henne loss direkt, utan passade på att fnissa en stund och fota lite.

Svante som har varit på kalas förut visste att det minsann skulle finnas fiskdamm på riktiga kalas och berättade det för Astrid som berättade för mamma. Mamma såg möjligheten att bli av med två som blev över efter julen och vips ordnades en fiskdamm där man fiskade upp pippi-spel. Annorlunda, men det funkade.

Förs efteråt kom vi på att huvudpersonen visst glömdes bort igen. Men han verkade glad ändå.

Det har kommit upp tapeter i köket hemma och Nils sitter numer i ett blomsterrum och intar sin mat som han för övrigt börjar tröttna på. Vi undrar om det kan vara så att han är trött på all puréad mat och är sugen på riktig mat istället. Hela köttbullar och hela makaroner verkar vara mer populärt.

Nils har alltid avskytt att åka bil. Han visar sitt missnöje med hela kroppen och hela rösten. Däremot hände något när pappa flyttade fram bilstolen till framsätet – helt plötsligt blev lill-parveln nöjd.

Kläder på för att klara av -11 graders kyla. Och nappen i. Som vanligt. Nils är lycklig, men när påbörjas avvänjningen?

Nils och pappa har en trevlig lunch-rutin i vilken TV/dator-tittande ingår. Gissa om lillskrutten blir glad när han får mat!

Julafton fortsatte hos farmor och farfar. Efter farmors julmat var det någon som knackade på dörren. Tomten steg på! Han hade med sig paket till alla snälla barn, vilket innebar inte mindre än tre paket. Ett till Astrid, ett till Nils och ett till Karin.

Astrid har ju nu blivit tre år och är därför inte längre rädd för tomten, som dessutom trevligt nog verkade ha spenderat en del tid i Göteborg – i varje fall om man skulle lita till dialekten. Medan Karin fick en stor bit choklad och Nils en Findus-katt fick Astrid ett par änglavingar av tomten. Alla tre blev så glada!

Tomten hade så många barn att dela ut paket till, så Astrid och pappa fick fortsätta paketutdelningen och det gick ju bra det också. Astrid fick många paket, till exempel en prinsesskrona som snabbt ersatte tomtemössan.

Även Nils fick många presenter, men han tyckte likväl att det var roligast med pappret.

Det är svårt att vara missnöjd med en dag som slutar med att man kan vara en prinsessängel!

Pappa ville vara flott idag och bjuda Nils på jordnötssmörssmörgås. Det var inte någon bra idé. Nästan direkt kom de tre tuggorna upp och bara någon minut senare började han väsa och Nils vanligen så kraftfulla pipa lät som en trött gammal tumpet. Snabbt ringde mamma 112 och bara några minuter senare kom ambulansen och två snälla kvinnor gav Nils lite kortison som han glupskt sög i sig. Sedan bar det av till Astrid Lindgren för vidare behandling. Med lite antihistamin i sig slocknade Nils i mammas trygga famn.

Stackars pojken blev alldeles prickig på hela kroppen.

Nu är dock allt tillbaka i vanliga former och färger. Det blir dock inga fler jordnötter – någonsin!