Månad: december 2012

Nu när Astrid och Nils är så stora är det dags att börja julpyssla. Här målas det julkort.

Lim och klister i alla former är mest populärt hos barnen och minst populärt hos deras föräldrar.

Nils ritar.

Astrid flätar ett hjärta.

Ute skiner solen på snön som gnistrar. Vi får hoppas att detta håller i sig ända fram till jul.

Joel har ännu inte fått upp intresse för julpyssel och valde att knoppa en stund istället.

Karin har kommit hem en sväng innan hon åker till Kina över jul. Astrid gav henne en hjältes välkomnande och till hennes stora lycka fick hon hjälp med julpyssel av henne.

De flätade hjärtan men gjorde även årets första smällkarameller till granen.

 

En ny favorit för hösten är Mörbybadet. Både mamma och farmor har varit duktig att ta dit Astrid och Nils. Det idoga arbete har gjort att Astrid är ganska nära riktig simning och Nils vågar numer få mer än två droppar vatten i ansiktet.

För att se till att de rätta delarna av kroppen ändå håller sig över vattenytan krävs fortfarande simring och puffar.

Nils har gått från livrädd till lite väl vågad på bara ett par badomgångar.

Och det är alltid lika svårt att få dem ur vattnet.

 

Joel har fått komma på återbesök hos ortopeden. Han fick då ta sig ett bad och han fick skenan som satt lite snett justerad. Allt såg bra ut och vi räknar med att han är helt återställd snart.

Som vanligt när Joel är ute och åker bil passar han på att göra nummer 2. Varför vänta tills man är hemma när man göra det i bilen, liksom.

 

Man kan inte få för mycket pepparkakor så barnen satte på sig sina förkläden och satte igång med mer kakbak.

Astrid busar och lägger sig över bakbordet när kameran kom fram.

Nils gör alltid som sin syster och är snabb på att göra samma sak.

Huvudkrock!

Pappa åkte även iväg och köpte en julgran som barnen gärna ville vara med och klä.

Astrid och Nils är av åsikten att ju fler julkulor man får upp i granen, desto bättre.

Bara ett fåtal råkade åka i golvet för att gå i 1000 bitar.

Nils satte alla kulor lågt i framkant men Astrid kom på att man borde sprida ut kulorna för bästa utseende.

Julstjärnan i köket sattes upp och i bakgrunden kan man även skymta belysningen i trädgården. Stämningsfullt!

Under tiden allt detta pågick värmde Joel soffan.

Nils och Astrid hade sett fram emot 1:a advent så mycket att de gick upp innan mamma och pappa och de klädde sig i sina allra finaste kläder. Nils satte på sig en grön-blå rutig skjorta med slips och Astrid satte på sig en röd chiffong-klänning med puffärmar och underkjol. Vi tände det första ljuset och öppnade alla julkalendrar.

Farfar kom med både lego-kalender och scout-kalender och de ska ju öppnas. Men vi hade även skaffat radio- och TV-kalender och innan man fick öppna luckorna fick man lyssna och titta på första avsnittet. Detta gjorde vi dagen till ära vid frukostbordet innan gymnastiken.

 

Såhär ser Joels nya höftskena ut. Den ska sitta på i 12 veckor för att stabilisera höften och låta höftbenet omsluta sig om lårbenet. Läkarna säger att det inte gör ont, men självklart är det obehagligt att inte få sträcka ut sin kropp som man är van vid. Skenan är av metall men har ett mjukt skumplasthölje. Den stora utmaningen blir nog att hålla det rent och hålla Joel fri från liggsår eller skavmärken.

Det finns ett hål nertill bak så att Joel kan uträtta sina behov. När man lyfter tar man tag bakom ryggen (med huvudet) och under rumpan. Det viktiga är att benen ligger rakt ut åt sidorna hela tiden och att man inte tar tag i benen. Det går att ligga på magen och kanske är det skönast eftersom man då inte ligger på skenan. Vi får prova oss fram.

Sjuksköterskan på sjukhuset sade att även om vi inte tror det kommer vi att tycka att Joel har blivit ett litet behändigt ’paket’ när han har sin skena på. Han kan inte rulla och det är ingen risk att han ramlar ner från skötbordet :-). Det ska inte heller vara något problem att ha honom i babysitter, bilstol eller vagn, bara de är breda nog. Det enda som känns lite trist är att han gått från att vara en mjuk liten boll till att bli ett fyrkantigt litet paket…

Vi har även gått upp en blöjstorlek för att få blöjan att omsluta sig om skenan samt att vi gått upp en klädstorlek. Denna helkroppsbody med knappar under benen var även lätt och praktisk att ta på. Det är lite svårt att få på ett par byxor utan att dra och slita lite i benen…

Joel är ett litet A-barn. Han är snäll och trevlig att umgås med. Han skriker inte i onödan och sover bra om näterna. Han äter och går upp i vikt. Efter att ha varit utanför magen i två veckor har han lyckats gå upp all vikt han tappade direkt efter förlossningen och han är uppe i 4,32 kg!

Tyvärr har vi idag fått reda på att han har problem med sina höfter som inte riktigt är i led som de ska utan där finns en instabilitet som kallas höftledsluxation. Det betyder att han har fått en så kallad von Rosen-skena i metall som riktar hans höft och rygg i rätt läge och denna ska han ha på dygnet runt i 12 veckor. Vi får inte ta ut honom ur skenan under några omständigheter utan kommer att få åka till Ortopedin på Astrid Lindgrens sjukhus en gång i veckan för att bada. Tyvärr är inte Joel helt nöjd med skenan utan just nu är han ledsen och känner sig instängd. Förhoppningsvis vänjer han sig snart och med tanke på att han är en tapper och duktig pojke kommer han nog göra det! Snart.

Här finns en liten bild över det som är problemet och hur man hoppas kunna komma åt det.

Det kan även kallas för mjölk-koma.

Astrid gillar verkligen att gå i skolan. Det hon gillar bäst är att arbeta i arbetsböcker och att läsa och skriva. Här om dagen fick hon till och med den stora äran att läsa högt inför hela klassen då det var högläsning!

Astrid tycker att bästa platsen i klassrummet är längst fram precis framför fröken och eftersom barnen får sätta sig på vilken plats de vill i klassrummet är hon ofta snabb och norpar den platsen.

Idag fick hon sällskap av Lukas.

Tänk att man kan gå från det här…

Till det här…

Magiskt!!!