Månad: december 2010

En ny legofigur varje dag. Det har både varit pojkar, flickor, skateboards, trumset och nu ett piano. Vad ska det här bli till slut?

En dag ringde några ’kusiner’ från Finland som var på besök i Stockholm och ville ses. Vi möttes upp för en fika i gallerian eftersom det var slaskregn ute.

Kusinerna visade sig vara mammas sysslingars barn och de hette Emmi och Kasperi. Emmi var 4 år precis som Astrid och Kasperi var 2 år, nästan som Nils. Tekniskt sätt de bryllingar, fyrmänningar eller tredjekusiner, men det låter ju så tråkigt, så jag tror att vi nöjer oss med att kalla dem kusiner. Så gör de i USA…

Varken Emmi eller Kasperi kan av förklarliga skäl svenska och varken Astrid eller Nils kan ju finska, så de fick kika på varandras saker och peka lite…

En av Nils favorit-sysselsättningar är att köra vagn. Kundvagn, dockvagn, lära-gåvagn. You name it. Skönt eftersom det av någon konstig anledning behöver handlas varje helg.

Precis lagom till pappas namnsdag införskaffades en julgran av ädlaste sort. Samtidigt hittade vi även tomteluvorna till allas förtjusning.

Även pappa fick luva och i tacksamhet över Nils givmildhet blev det en puss.

Granen kom och upp och årets knivigaste frågor var nog exakt på vilka kvistar kulorna skulle hänga från, men både Astrid och Nils löste placeringsfrågorna med bravur!

Astrid lyckades pynta nästan hela granen själv, men för de översta grenarna behövdes lite skylift-hjälp.

Mamma hittade adventsstaken och Astrid imponerades över hur röda näsor renarna hade.

Nils tyckte att den passade perfekt i vardagsrumsfönstret!

Astrid hittade Hattstuge-Josefins tomte från förra året. Lika fin som då!

Varje dag nu under december bjuder ju på ett nytt byggprojekt och Astrid ser till att slänga i sig gröten för att få öppna dagens lucka. Frågan är bara vad som kan locka till ett sånt beteende efter julafton… Gårdagen bjöd på en legogubbe med svärd

Medan dagens byggande resulterade i ett precis lagom ljudligt trumset.

Astrid fick sig en liten present på dagis: Vattkoppor. Under veckan har hela kroppen kämpat med att göra sig av med de små rackarns prickarna. Vi har haft tur eftersom det bara kliade någon dag ibörjan och de är inte fasligt många till antalet heller. Astid har haft en rolig vecka hemma från Hattstugan med både mormor, farmor och farfar som tagit hand om henne. Och mamma och pappa förståts.

Det har blivit 1 december och farfar levererade en lego-adventskalender. I första luckan låg massa små legobitar…

Det visade sig att pappa visste hur man sätter ihop lego-bitar som till synes inte verkar kunna bli något alls. Han upprepade mantrat att ’övning ger färdighet’ och att det finns en anledning till att han är så bra på att bygga lego.

Det blev en liten fin snögubbe!

Astrid ställde genast tomten på plats på lego-adventskalenern (där den säkert fick stå kvar en hel minut innan den blev föremål för Nils lek, den fick både åka Brio-tåg och barnvagn och flyga lite…).

I lördags var alla i familjen lite trötta och kände att en tupplur vore skönt. Inte Astrid som var hur pigg som helst. Efter soven talades det inte om något speciellt. MEN när mamma var på jobbet några dagar senare upptäckte hon följande fotogalleri i sin mobiltelefon.