Författare: admin

En tur till farmor och farfar kan betyda så mycket. Inte nog med att det försvann ett par kubikmeter skräp från vinden, utan ett par lådor fylldes också med riktiga dyrgripar. Efter att ha fått en liten snutt tågbana av morbror Christer i julklapp har längtan efter möjligheten att bygga ett mer omfattande system vuxit. Röjningen på vinden avslöjade (givetvis till farfars förvåning) en hel back med spår och lok. Även om de hade ett par år på nacken var de i varje fall från tiden efter det att smalspåret var standard. Med lite hjälp av pappa blev det en ganska stor bana, även om alla bitar inte kom till användning.

Roligast var så klart bron eftersom lådan inte innehöll brio-nymodigheter så som elektriska tåg, utan här var det handkraft som gällde. Men i den lilla nedförsbacken rullade hela ekipaget så klart av sig själv.

Astrid fick helt klart blodad tand i Stocksund och var inte sen att nappa på Svantes förslag om att göra backen i Bromma osäker. Julklapps-racern monterades ihop och hela familjen satte sig på tuben till förorten efter dagis. Och även om det fortfarande ligger lite snö i stan går det så klart inte att jämföra med de närmast arktiska drivor som finns i Bromma. Med två barn som är vana att få som de vill gick det så klart inte helt friktionsfritt i början…

Men snart kom både Astrid och Svante på att Olle var den perfekta dödvikten för att verkligen få upp bra fart i backen.

Och med lite trimmning gick allt toppen!

Efter ett par åk fick alla inblandade välförtjänt värma sig hemma hos Svante och Astrid fick dessutom åter en lektion av Svante i pusselläggandets konst.

Vintern grep åter tag om världen och hur förvaltar man en sån chans om inte med hjälp av en snow racer? Astrid greppade Karins gamla och visade snabbt hur man bemästrade besten (eller om det var tvärt om) under överinseende av både farmor och farfar.

Efter ett par försiktiga försöksrundor hann snön packas riktigt fint och snart gick det undan på riktigt.

Det är märkligt ibland. När Nils kom ut kunde jag för mitt liv inte se någon likhet med Astrid. Sen avslöjades mitt dåliga minne med Astrids bebisbilder. Och nog är de rätt lika?

Förr kunde Astrid sitta och gunga på gunghästen lite när som helst. Nu har hon dock varit på besök på Stora Wäsby och har lärt sig att när man rider på riktigt har man hjälm på sig och det borde man ju även ha om man rider på hästen hemma. Eftersom hjälmen hemma ligger uppe på en hylla som Astrid inte når själv så blir det inte ridning så ofta längre.

Missnöje över att ridlektionen är slut och det är dags att gå till dagis:

Äääntligen får även mamma åka skridskor efter förlossningen och allt blir ju faktiskt så mycket roligare om man gör saker tillsammans.

Som tur är finns det julklappar man bara vill använda igen och igen (och igen). Astrid bara älskar att åka skridskor, även om så klart tålamodet fortfarande är begränsat till en halvtimme. Men för varje gång Astbi ställer sig på skakiga ben på isen går det bättre. Snart kommer förhoppningsvis den första praktvurpan!

Svante gjorde ett bejublat besök hemma hos Astrid, en massa spring, skratt och hopp. Men roligast var så klart att leka med maten, närmare bestämt kombinationen mjölk, glas och luft…

Har vi nämnt att lillebror gillar att sova? Såhär en månad efter att han kommit till världen är att sova fortfarande hans favoritsysselsättning. Helst sover han i 20-minuterspass med en slurk mat emellan. Detta så att inte mamma ska tappa fokus och göra något annat. Det skulle nämligen inte vara bra om hon hann städa, laga mat eller, ve och fasa, hitta på något annat kul,